Mina erfarenheter som pensionär

Tim frågade igår när bäbisarna kommer, det frågar han nästan varje dag nu. Jag sa att de kan komma när som helst. Han funderade lite och sa sen att någon måste simma till ägget först. Ja, det hoppas jag ju för min del redan är gjort, men det är inte lätt att hålla isär alla moment. Gulligt sagt!

Barnen och Mikael är i Badhusparken och grillar korv och åker skridskor. Jag bestämde mig för att inte följa med och har istället precis tagit en promenad till ICA och handlat några få saker. Skönt att få röra på sig lite i mitt för närvarande äldre-pensinärs-liv. Jag går in för det livet på detaljnivå eller så som mina fördomar kring hur det livet kommer att te sig. Jag lyssnar på Ray Charles och ljudböcker, stickar, virkar, syr och vilar. Är en stadig kund på Apoteket och Ica. Gillar att lyssna på P4 Jämtland en stund på morgonen. Sätter jag mig på golvet tar jag mig knappt upp. Åderbråcken på benen har fått oanade proportioner, använder desperat stödstrumpor, som jag knappt får på mig själv. Har dessutom återkommande problem med magen och har blivit välbekant med läkemedlet Xyloproct. Listan tar aldrig slut. Jag ser detta en erfarenhet rikare att få känna på ett liv som äldre pensionär med en kropp som sviker sina tidigare möjligheter.

Jag skrattar åt mitt pensionärsliv men min fåfänga skaver naturligtvis. Jag kämpar med att fixa mina fötter, raka benen, klippa ner alla naglar och filar (jag får lite panik när jag ser de som handskas med små bäbisar med långa naglar), duschar och tvättar håret oftare än annars. Allt detta utifall att vi ska in på förlossningen. Jag gör vad jag kan helt enkelt och för min egen skull. Jag tror personalen på förlossningen har annat fokus än mina rakade ben. Det kan man ju iallafall hoppas!!