torsdag 3 mars 2011
Lyckan är total!
Albin har inte gjort annat än att vickat på sin lösa tand idag. I eftermiddag så bet han ihop och ryckte ur den. Han blev helt i eld och lågor. Äntligen har han tappat sin första tand. Han har längtat efter denna dag i säkert 1,5 år, sedan de första jämnåriga kompisarna började tappa sina tänder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å hu! Nuförtiden ryser man ju bara vid tanken att tappa en tand (gjorde jag som liten också). Men det är ju så klart åldersrelaterat och av en helt annan kaliber för en snart sjuåring! :)
SvaraRaderaJag minns att jag tyckte det var både fascinerande och läskigt med lösa tänder. Jag vickade och vickade och vickade men ville liksom aldrig komma till skott och dra loss tanden. Gillade inte blodsmaken och luckan som uppstod i tandraden.
SvaraRadera//Anna