2 kg klassen

Ja, idag har jag alltså varit gravid i precis 36 veckor. Imorgon går jag in i den 37 veckan. Vi var på ultraljudskoll nu på morgonen och det gick bra. Ettan ligger fortfarande med huvudet ner och väger uppskattningsvis 2 300 gram. Tvåan sitter fortfarande i säte, vilket inte spelar så stor roll, och väger lite drygt 2 100 gram. På två veckor har de ökat 400 gram vardera. Jag är glad att de kommit upp i 2 kg klassen nu. En vecka till i magen skadar inte för tillväxten, det kan bli två veckor till också, men det känns tveksamt länge. Förlossningsläkaren samt barnmorskan idag hade inget att anmärka på dagens undersökning. Vi har en ny tid för ultraljud på tisdag nästa vecka om inget annat händer.

Jag kollade på förlossningsprogrammet i måndagskväll som tv4 sände. När jag inte är gravid så får jag lite rysningar av den sortens program, trots mina gamla meriter, men inte nu. Jag känner mig jäkligt laddad, nu kör vi snart och får det överstökat! Le grande fínal!

Stackars alla känsliga tittare, men jag måste bara visa, det ser ju helt groteskt ut tycker jag själv! Den tickande bomben!

Fettisdag utan semla

Vaknade 04.30 och kunde inte somna om. Gick upp 05.15 eftersom jag annars  skulle svälta ihjäl. Åt frukost och läste DN. Idag är det den internationella kvinnodagen och fettisdagen. Eftersom jag är osugen på semla så kanske man ska fira kvinnodagen istället, men hur? Läste för någon vecka sedan intervjuer med män från olika delar i världen om hur de firade denna dag. En man i Ryssland lade alla sina pengar på presenter och blommor till sin fru och mamma. Hmmm, ett steg mot ett jämställdare samhälle, eller? I DN imorse kunde man läsa om länder där kvinnor inte har rätt att utbilda sig till läkare, kulturen, i dessa länder förbjuder även manliga läkare att undersöka kvinnor som behöver vård. Man får skylla sig själv helt enkelt om man gjort valet att födas som kvinna. En undersökning visar att kvinnor i Sverige utför 65% mer hushållsarbete än män. En man jag känner född på 50-talet tyckte det var förjäkla dåligt virke i fruntimrena nu förtiden som inte kan jobba, ta hand om barn och hushåll, det kunde de (kvinnorna) när han var yngre och det var ingen som klagade (varken män eller kvinnor). Ja, sorgliga sanningar i stort o smått, vems fel är det och hur ska jag fira denna dag? Jag kanske ska köpa en blomma till min underbara man eller om jag har tur så får jag fira till det med att föda barn idag! Jag vill iallafall skicka en tanke till världens alla utsatta kvinnor denna dag och fortsätta bli bättre själv på att tänka mer jämställt, i både stort och smått.

Mina erfarenheter som pensionär

Tim frågade igår när bäbisarna kommer, det frågar han nästan varje dag nu. Jag sa att de kan komma när som helst. Han funderade lite och sa sen att någon måste simma till ägget först. Ja, det hoppas jag ju för min del redan är gjort, men det är inte lätt att hålla isär alla moment. Gulligt sagt!

Barnen och Mikael är i Badhusparken och grillar korv och åker skridskor. Jag bestämde mig för att inte följa med och har istället precis tagit en promenad till ICA och handlat några få saker. Skönt att få röra på sig lite i mitt för närvarande äldre-pensinärs-liv. Jag går in för det livet på detaljnivå eller så som mina fördomar kring hur det livet kommer att te sig. Jag lyssnar på Ray Charles och ljudböcker, stickar, virkar, syr och vilar. Är en stadig kund på Apoteket och Ica. Gillar att lyssna på P4 Jämtland en stund på morgonen. Sätter jag mig på golvet tar jag mig knappt upp. Åderbråcken på benen har fått oanade proportioner, använder desperat stödstrumpor, som jag knappt får på mig själv. Har dessutom återkommande problem med magen och har blivit välbekant med läkemedlet Xyloproct. Listan tar aldrig slut. Jag ser detta en erfarenhet rikare att få känna på ett liv som äldre pensionär med en kropp som sviker sina tidigare möjligheter.

Jag skrattar åt mitt pensionärsliv men min fåfänga skaver naturligtvis. Jag kämpar med att fixa mina fötter, raka benen, klippa ner alla naglar och filar (jag får lite panik när jag ser de som handskas med små bäbisar med långa naglar), duschar och tvättar håret oftare än annars. Allt detta utifall att vi ska in på förlossningen. Jag gör vad jag kan helt enkelt och för min egen skull. Jag tror personalen på förlossningen har annat fokus än mina rakade ben. Det kan man ju iallafall hoppas!!

Ångest, glädje och tacksamhet!

I morse vaknade jag 05.30, illamående, trött och täppt i näsan. En viss ångestkänsla infann sig men sedan var jag tacksam över att jag levde, något överdrivet, men ändå. Kände mig som Gilbert Grapes morsa när jag baxade mig ur sängen. Mådde lite bättre efter lite frukost och till min stora lycka fann jag en helt oöppnad nässpray i kylen. Jag har ju den senaste tiden varit en flitig kund på apoteket, hamstrat både det ena och det andra, t ex nässpray. Jag har ett bonuskort där för receptfria läkemedel, det måste ju vara maxpoäng på det vid det här laget.

De senaste nätterna har jag varit vaken långa perioder, kan inte ligga, sitta och absolut inte sova trots att jag är supertrött. Det är verkligen skönt att kunna vila mycket på dagtid. Eftersom min normala rörelsefrihet blir sämre så känner jag mig för varje dag mer och mer redo för förlossning. Jag hoppas jag kan känna ren glädje när jag kommer in på förlossningen. Det ska ju bli spännande vilka som bor därinne och en fantastisk befrielse att bli av med magen.

Den här supersöta bilden hittade jag på nätet.

Lyckan är total!

Albin har inte gjort annat än att vickat på sin lösa tand idag. I eftermiddag så bet han ihop och ryckte ur den. Han blev helt i eld och lågor. Äntligen har han tappat sin första tand. Han har längtat efter denna dag i säkert 1,5 år, sedan de första jämnåriga kompisarna började tappa sina tänder.

Stabilt gravid

Tjock, svullen och stabilt gravid, fortfarande. Eftersom jag annars är smal så uppfattar jag mitt nuvarande tillstånd som ganska begränsat. Jag får knappt på mig ett par strumpor, knyta skor går inte alls. Har jag satt mig i soffan så kan det ta lite tid att komma upp på fötterna. Ändå har jag faktiskt inte blivit så enormt stor om man ska jämföra sig med andra gravida. Det blir oavsett en befrielse när graviditeten är över. Men just nu är jag ändå glad över att vara gravid lite till för att bäbisarna ska få lite mer fett på bena. Det känns bra och jag har inte haft några fler förvärkar. Idag har jag gått in i v 36, eller 35 v + 1 dag, för att vara precis. Det blåser storm i Östersund idag, min plan för dagen är att sy lite och lyssna på ljudbok. Jag har blivit lite besatt i att sy mössor, fick en ny leverans tyg igår. Jag har även paralellt börjat sticka en multifunktionell halsduk, den blir superfin om den hinner bli klar.

Förvärkar v 34+5

Ray Charles är förjäkla bra, lyssnar på någon samlingsplatta med honom på Spotify. Förstår inte varför jag aldrig lyssnat på honom! Man blir ju skitglad!

I gårkväll hade jag rejäla förvärkar med molande ryggslut och sammandragningar. Jag tog det lugnt, men efter två timmar ringde jag ändå till förlossningen. Jag fick prata med en, för mig, lite mjäkig barnmorska som tyckte att det vore bra om jag var gravid i en vecka till. Ja, det vore ju att föredra, tänkte jag, som om det är något att be för när det drar igång. Hon frågade även om jag ville komma in och bo där om jag tyckte mina barn blev för betungande att ta hand om, jag kunde inte säga att jag knappt tar hand om mina barn alls just nu. De har ju faktiskt en pappa också! Hursomhelst så kom jag och barnmorskan fram till att det inte fanns någon anledning att komma in om inget annat händer, slempropp- eller vattenavgång. Eftersom vi bor så nära förlossningen (30 meter), så kan man ju vänta ganska länge. Efter ett tag gick värkarna över, till min stora lättnad, kände mig för trött för någon förlossning i gårkväll. Jag tar det gärna nästa vecka då barnen dessutom är på sportlov med farmor och farfar i Vemdalsskalet.

Det känns bra att få lite förvärkar för att påmind om att snart är det dags. Jag känner mig faktiskt redo och lugn, det ska bli skönt att få det överstökat. Längtar efter att kunna ta lite promenader i vårsolen. 1 mars idag och riktigt varmt på vår vindsskyddade balkong, helt underbart!

Klockan 07.15 imorse kom Jon (kompis till Mikael) och Kerstin (vår granne) förbi och följde med Mikael och barnen på skolan och dagis. De är tillsammans med syrran och mamma våra jourhavande barnvakter. Det är ju helt fantastiskt att ha sådan uppbackning.

Idag ska jag äta lunch med Magdalena, det kanske är sista gången under denna graviditeten.