Tiden som läker alla sår

Patetisk titel och lika patetisk som jag ser på mig själv så här ett halvt dygn efteråt. Jag hade en dag med en massa gråt igår. Startskottet gick vid frukost då jag läste eller det räckte med att se bilderna i DNs reportage om den lilla tjejen med cancer i ögat. Sedan lyssnade jag på min ljudbok där huvudpersonens mamma omkommer i en bilolycka. På kvällen så fortsatte tragedin med att jag såg dokumentären om fosterhemsbarn på kunskapskanalen. Jag är klart mycket mer emotionell, klarar knappt någonting alls. Idag ska jag tänka positiva tankar och inte utsätta mig i onödan för en massa tårar.

Jag och Mikael följer förresten serien Riket av Lars von Trier, den är fantastisk trots att både jag och Mikael får mardrömmar av den. Ernst-Hugo Järegård var helt fantastisk, han är en av mina nya idoler faktiskt.

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/YlTukY9fV9Y" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Jag har gått in i v 34 idag, det rullar på helt enkelt. Magbilden är tagen för några minuter sedan. Jag drömde härromnatten att jag vaknade och kände att det var dags. Vi ringde förlossningen och förberedde dem för att en tvillingförlossning var på G. Mikael tyckte att jag skulle gå in före honom medans han väntade in barnvakten till Albin och Tim. Vi bor ju ca 30 meter från förlossningsingången på sjukhuset. Jag gick dit och ringde på klockan utanför, blev insläppt och skulle sedan ta hissen en våning upp. Men när hissdörrarna gick upp var jag på Köpenhamns rigshospitalet, från Riket och det var bara långa källarkorridorer. Jag träffade en jobbarkompis där och vad han gjorde där kom aldrig fram men han sa till mig att jag åkt fel i hissen. Jag försökte om igen men hamnade bara på entréplanet eller korridorplanet. Jäkligt stressande dröm, jag fick dessutom inte tag på Mikael på mobilen och hade inte telefonnumret till förlossningen i min telefon. Drömmen var slut där, lika bra det, för tänk att bli förlöst av Ernst-Hugos karaktär i Riket........UHU hemska tanke!

I måndags var det ju alla hjärtans dag. Jag gjorde några små ärenden på stan bl a köpte jag superfina tulpaner till min bästa Mikael. När Mikael och barnen senare på eftermiddagen kom hem ropade Tim direkt när han kom innanför dörren, "Hallå, mamma, kom, du ska få en överraskning!". Jag möttes av mina tre killar och en stor inslagen bukett som Tim bar på. Han överräckte den och sa att det var blommor. Jag svarade "Jasså, blommor och varför får jag blommor idag då?" Tim svarade då "för att vi älsklar dig!" Helt underbart och de vet iallafall hur en slipsten ska dras. Så här såg de fina blommorna ut: